Summary
“Att läsa en pjäs”, skriver Strindberg i sitt Memorandum till medlemmarne av Intima Teatern 1908,
är nästan som att läsa partitur; det är en svår konst och jag vet icke många som kunna den, fastän många föregiva kunskap däri. Själva anordningen av texten, där ögat skall irra från den talandes namn till repliken, kräver uppmärksamhet; den skenbart ointressanta exposén måste genomkämpas och noga inpräntas, då den ju innehåller ränningen varmed väven är uppsatt; spelet inom parenteserna fördröjer också och distraherar. Än i dag då jag läser Shakespeare, måste jag med en penna göra anteckningar för att skilja de många personerna och särskilt de mångtalande bipersonerna; och alltjämt måste jag återgå till Personförteckningen, samt titta i första akten för att se efter vad man sade då. Minst två gånger måste man läsa en pjäs för att ha den klar [-]. (SV 64:33)
Att läsa en pjäs må vara svårt. Att se en pjäs är i vissa avseenden lättare, i andra svårare i den meningen att åskådaren oupphörligen konfronteras med en sådan rikedom av mer eller mindre simultana intryck att han eller hon bara hinner uppfatta en del av dem. I ett scenframförande irrar ögat från den talande till de(n) lyssnande, från ansikten till kostymer, från dekor till rekvisita.
Medan läsaren kan bläddra tillbaka, läsa om, slå upp svåra ord osv., har åskådaren, som är underkastad det dynamiska audiovisuella flödet, inga sådana möjligheter. Och medan läsaren recipierar dramatexten i enskildhet, gör åskådaren det som en del av ett kollektiv: teaterpubliken. Vår upplevelse av världen omkring oss sker via våra fem sinnen. Medan lästexten direkt kan förmedla alla dessa sinnesupplevelser, kan speltexten direkt förmedla endast synoch hörselintryck. De resterande tre sinnesupplevelserna kan endast förmedlas indirekt, via dialogen. Att låta åskådaren ta del av smak, lukt och känsel hör till undantagen som bekräftar regeln.
De semiotiska signaler lästext och speltext ger till recipienten kan lämpligen delas in i följande sexton kategorier:
1. spelplats
2. tid
3. rum
4. dekor
5. rekvisita
6. ljus
7. ljud
8. musik
9. kroppskonstitution
10. mimik
11. kinetik (gester, rörelser)
12. proxemik (positioner)
13. make-up (inkl. hår)
14. kostym
15. paraspråk (tonfall m. m.)
16. språk (dialog
- Type
- Chapter
- Information
- Drama as Text and PerformanceStrindberg's and Bergman's Miss Julie, pp. 249 - 254Publisher: Amsterdam University PressPrint publication year: 2012